Jag tänker och känner på natten då jag drömmer. Uttömmande, utmanande, känslomässiga drömmar som handlar om allt det jag trycker undan på dagen.
Pappa dyker upp nästan varje natt, det känns som jag tränger undan honom från mitt vakna medvetande, konstigt att känna skuld över en människa som är död.
Att känna alla känslor på ett register från överlycklig till en gråtande pöl hade varit skönt. Kan fortfarande inte gråta och det är ganska jobbigt då det är en stor del i sorgeprocessen.
I övrigt har jag köpt gymkort på 24/7 - kändes som rätt steg då jag inte känt att jag utvecklas så mycket på boxningen.
Har fått ett träningsupplägg på 6 veckor som täcker in det jag vill ha ut av träningen. Har tjuvstartat i veckan och prövat lite övningar, känns bra. Nu är det bara att fokusera på det, hitta nya mål och hålla schemat.
Har även fått "anställning" inom akutrekrytering på Psykiatri Skåne, har gått bredvid på 2 avdelningar inne på SUS förra veckan, blir RPK nästa vecka förhoppningsvis och ska framöver jobba en hel del på avd. 25 där jag såklart trivs så jävla bra.
Är spännande och utmanande att gå från avdelning till avdelning och jag kommer lära mig mycket.
Helt rätt, psykiatri är så rätt.. för mig.
Livet annars.. Det håller jag för mig själv. Det är komplicerat. Fantastiskt. Jävligt jobbigt. Roligt. Fartfyllt. Berg&dalbana, förvirrande.. För att nämna några saker.
Ska återigen ta tag i bloggen, för att ha ytterligare ett tidsfördriv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar